Sista tiden har jag varit riktigt dålig på att skriva. Inspirationen har varit på noll och är tyvärr fortfarande så.

Jag känner liksom att det inte finns något att skriva om, det är ganska händelselöst omkring mig.

Antar att det beror en del på att jag är ensam jämt numera. Ja förutom lillan och sykonen osv. Men det räcker inte alltid. Jag vill ha det så som jag en gång hade det. Massa vänner och kärlek. Men på något sätt när jag fick barn så försvann allt det där, ja till och med innan det. När jag träffade lillans pappa. Då förändrades allt. Jag vet inte vad som hände men nu sitter jag här , dag ut och dag in. Ensam och uttråkad, no social life liksom.  Känner bara att mitt liv är så sjukt jävla tråkigt så det finns inget roligt att berätta. Inget som får mig att känna den där sprudlande glädjen av livet som jag hade innan.

Klart jag känner en enorm glädje såklart, över lillan. Men det är 2 skilda saker, det är inte samma sorts glädje. Vill känna det där som jag kände förr. Om jag fick det så skulle livet bli komplett. Men som jag känner det nu så fattas det mycket. Vilket gör att jag inte får samma skrivglädje. Vem vill läsa helt meningslösa tomma inlägg liksom?

Känns som bloggandet snart kommer bli  historia,

Kramar