Jag har haft en riktigt mysig helg med familjen. Och så har vi oxå haft ett litet födelsedagskalas för Osama i förskott. Han fyller 25 år på onsdag :) Jag tror nog han blev glad av allt jag ställde till med även om han var väldigt noga med att påpekade varje gång någon sa " Grattis" att det var i förskott. Haha , han vill inte kännas vid det i förväg  .

Jag har varit helnöjd med denna helgen. Och det kändes underbart att få vara tillsammans. Det är nästan lite speciellt varje gång eftersom att vi inte ses så ofta numera.

Just nu i skrivandets stund sitter jag och tänker på kaffe. Ska nog slå på en kanna och sen försöka få lite nytta gjort. Lillan är på dagis och tystnaden gör mig sjukt rastlös. Men samtidigt är det skönt att få samla lite nya krafter. Dock saknar jag min lilla flicka som fan   Men det är väl så, man är inte van att vara ensam utan henne hemma, med tiden blir det kanske enklare.

Nä nu ska jag göra mig lite kaffe och ta tag i lite måsten här hemma.

Kramar

Lite bilder på mina små bakverk till Osamas kalas.

Var ju helt enkelt tvugna att skoja till det lite med en "o så fin" bil på ena tårtan eftersom älsklingen är biltokig.   

God morgon alla nyvakna.=) Och god "middag" alla   morgonfåglar.  Jag sitter här i tystnaden, det enda ljudet som hörs är akvariepumpen och knappandet på tangenterna. Idag har jag lämnat lillan på dagis för första gången utan att vara med en stund i början. Det känns konstigt att inte ha den lilla sötnosen springandes här hemma.

Jag hade inte stått ut om jag inte visste att hon har det roligt. Hon är en väldigt social och utåtriktad liten tjej som älskar andra barn och att härja hej vilt med en massa leksaker. Och allt det där har hon på dagis.
Men tänk er att detta bara handlar om 1 och 1 halv timme idag och jag känner så här. Hur ska det gå när hon börjar på riktigt sen och är där 9-14. Will I survive?

Om ca 25 minuter ska jag tillbaka till dagis. Då vankas det lunch där och sen ska lillan hem igen.  Får se vad vi hittar på då , hon och jag.

Men här och Nu tänker jag sätta på en kopp kaffe och lyssna till tystnaden en stund till.

Kramar

Min älskade flicka, utan dig vore jag ingenting och utan dig skulle livet mista sin mening.

♥ Älskar dig mer än ord kan beskriva! Mitt allt, det är du! ♥

Ja som rubriken lyder så blev det ingen vidare startvecka på dagis. Första dagen var jättebra , andra dagen var det små elakheter som riktades mot lillan från en annan flicka. Igår small det, samma flicka , knuffade omkull min lilla diamant så hon slog munnen i en stol och blodet forsade. Det gjorde verkligen ont i mammahjärtat. Usch!

Idag är lillan sjuk så idag blir det inget dagis. Hon är jätte förkyld och konstig i halsen. Stackars liten. Hoppas att det blir bättre med det under dagen & kvällen så vi kan få vara friska när pappa O kommer hem imorgon.

För övrigt så flyter det väl på och de omöjliga rutinerna börjar bli lite mer möjliga. Det tar tid men det kommer blir bra. Det är jag säker på.    Man  får ha lite tålamod bara.

Kramar

Då var det Måndag igen. Och idag har vi börjat inskolningen på dagis. Det har gått hur bra som helst och lillan har haft jätteroligt. Det kommer nog inte bli svårt när det väl är dags att lämna henne ensam på dagis sen. Det känns bra att det känns som det gör för jag vet inte om jag hade klarat lämna henne ifall hon skulle bli ledsen. Min underbara lilla flicka, det känns helt sinnes att hon redan ska börja dagis. Hon börjar bli stor tjej nu.

På fredag kommer Osama hem igen. Och det känns bra att det inte dröjer en månad tills vi ses igen. Som jag skrivit om tidigare så var jag lite orolig över att vi inte skulle kunna ses lika lätt nu när han flyttar ut från "lägenheten" i Solna. Men vad det verkar som så kommer han verkligen försöka lösa det så att han kan komma lite oftare. Hoppas det håller i sig bara. Jag saknar honom redan och han åkte i morse.   Det är inte lätt alltid.

Idag har jag stäädat lite grand. Det behövdes verkligen kände jag. Och än är jag inte klar, sovrummet och badrummet väntar på finputs  men det får jag ta mellan maskinerna. Tvättar idag med. Fullt upp med andra ord. Men som tur är så har jag inte sådär jättemycket tvätt.    

Jag hoppas på att komma ut på hästryggen så snart som möjligt. Har saknat ridningen och framför allt stillheten med det. Det är så himla underbart att bara komma ut och njuta av skog och mark. Men men, snart är jag där igen.

Nä nu ska jag grejja lite här. Vad gör ni idag.

Kramar

Vi är inne på de sista timmarna i Stockholm. Kluvna känslor som jag sagt tidigare men jag antar att det blir bättre. Det får det helt enkelt bli. Annars kommer vi inte träffa Osama så ofta under en tid. Hur länge vet varken jag eller han. Ni får hålla tummarna för oss och hoppas att det snart löser sig med allt.

Om ca 4 timmar kanske vi sitter i bilen på väg hem. Vi får helgen tillsammans också och det känns bra. Det behövs nog. Det har varit 2 komplicerade (stavning ?) veckor här i Solna men nu kan det bara bli bättre. Jag hoppas det iaf. Orkar nog inte mer motgångar nu. Det får räcka med det som varit.

På golvet ligger lillan och leker. Hon har precis släppt taget om mig en stund, under hela förmiddagen har det bara varit mamma hela tiden. Ingen rast och vila där inte.   

Jag tror jag vaknade på det helt klart bästa sättet idag. Nadja klappade mig på kinden, kramades och pussades tills jag vaknade, tänk er att vakna av att ens lilla 18 månaders dotter väcker en på det sättet.    Och när du slår upp ögonen möts du av en skrattande liten bebis som slänger sig runt halsen på en och fortsätter gosa.

Jag är så lyckligt lottad som har min lilla flicka,  jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne. Hon är det finaste jag har!

Kramar

Jahopp då blev det kwällen. Vi kom precis hem ifrån svärfar, vi var där på "eid-fika". Känner mig riktigt trött men samtidigt vill jag inte riktigt sova än. Vilket jag väl egentligen borde göra eftersom att jag sover så dåligt ändå. Men men, det får bli ett senare problem att lösa.

På fredag åker vi hem igen, lillan och jag. Kan säga att det är lita blandade känslor vad gäller det, jag längtar hem till människorna där men samtidigt tycker jag det är skönt att kunna vara med de mina.

På måndag börjar lilltjejen sin inskolning på dagis. Och det känns väldigt konstigt. Konstigt att min lilla bebis blivit en stor tjej nu. Och konstigt att jag ska vara hemma utan henne. Men men.... Så är det väl.

Anyhow, jag vet inte riktigt vad jag ska sriva. Ni får ha en fortsatt trevlig kväll och hoppas ni haft en fin dag.

Kramar

 God morgon allihopa! Jag sitter med lillan i knät och en kopp kaffe bredvid. Osama sover än. Han önskade sig sovmorgon idag och visst ska han få det. Då får jag tid att sitta här en stund såhär på "morgonen" och läsa lite bloggar, skriva lite och bara ta det lugnt.  För när han vaknat så ska vi åka till Borlänge.

Der är s.k EID på söndag. Den muslimska julen kan man säga. Och den vill han fira hemma hos sin mor och systrar.

Som jag sa igår så hade jag hellre stannat här men å andra sidan, jag vill ju vara med min familj när vi firar jul.  Så jag förstår ju att han vill det samma. Får hoppas på mer "egentid" nu i veckan som kommer istället. Dvs om jag inte får samtal från dagis på måndag för då måste jag åka hem till lilla Hova igen.

Jag fick en fin dag med familjen igår. Meningen var ju att vi skulle åkt till Borlänge redan igår men eftersom det var en del saker som gjort mig besviken osv i veckan som varit så ville Osama "gottgöra" mig. Han kom hem tidigre från jobbet och sen spenderades hela dagen och kvällen med varandra. Vid 9 tiden åt vi på restaurang och hade jättetrevligt. Det var behövligt att bara vara vi 3 en stund.

Hur såg eran fredag ut? Fest eller?

Kramar