Då var det Måndag igen. Och idag har vi börjat inskolningen på dagis. Det har gått hur bra som helst och lillan har haft jätteroligt. Det kommer nog inte bli svårt när det väl är dags att lämna henne ensam på dagis sen. Det känns bra att det känns som det gör för jag vet inte om jag hade klarat lämna henne ifall hon skulle bli ledsen. Min underbara lilla flicka, det känns helt sinnes att hon redan ska börja dagis. Hon börjar bli stor tjej nu.

På fredag kommer Osama hem igen. Och det känns bra att det inte dröjer en månad tills vi ses igen. Som jag skrivit om tidigare så var jag lite orolig över att vi inte skulle kunna ses lika lätt nu när han flyttar ut från "lägenheten" i Solna. Men vad det verkar som så kommer han verkligen försöka lösa det så att han kan komma lite oftare. Hoppas det håller i sig bara. Jag saknar honom redan och han åkte i morse.   Det är inte lätt alltid.

Idag har jag stäädat lite grand. Det behövdes verkligen kände jag. Och än är jag inte klar, sovrummet och badrummet väntar på finputs  men det får jag ta mellan maskinerna. Tvättar idag med. Fullt upp med andra ord. Men som tur är så har jag inte sådär jättemycket tvätt.    

Jag hoppas på att komma ut på hästryggen så snart som möjligt. Har saknat ridningen och framför allt stillheten med det. Det är så himla underbart att bara komma ut och njuta av skog och mark. Men men, snart är jag där igen.

Nä nu ska jag grejja lite här. Vad gör ni idag.

Kramar

Inom 1 timme är vi på väg hem. Som ni nog förstår blir det inget mer bloggande idag.

Ha det bra sålänge :)

Kramar

Vi är inne på de sista timmarna i Stockholm. Kluvna känslor som jag sagt tidigare men jag antar att det blir bättre. Det får det helt enkelt bli. Annars kommer vi inte träffa Osama så ofta under en tid. Hur länge vet varken jag eller han. Ni får hålla tummarna för oss och hoppas att det snart löser sig med allt.

Om ca 4 timmar kanske vi sitter i bilen på väg hem. Vi får helgen tillsammans också och det känns bra. Det behövs nog. Det har varit 2 komplicerade (stavning ?) veckor här i Solna men nu kan det bara bli bättre. Jag hoppas det iaf. Orkar nog inte mer motgångar nu. Det får räcka med det som varit.

På golvet ligger lillan och leker. Hon har precis släppt taget om mig en stund, under hela förmiddagen har det bara varit mamma hela tiden. Ingen rast och vila där inte.   

Jag tror jag vaknade på det helt klart bästa sättet idag. Nadja klappade mig på kinden, kramades och pussades tills jag vaknade, tänk er att vakna av att ens lilla 18 månaders dotter väcker en på det sättet.    Och när du slår upp ögonen möts du av en skrattande liten bebis som slänger sig runt halsen på en och fortsätter gosa.

Jag är så lyckligt lottad som har min lilla flicka,  jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne. Hon är det finaste jag har!

Kramar

Kaffestunden är här och har visserligen varit en stund. Det är bara jag som segat. Det är full fart på lillan redan nu. Men så länge jag kan sitta och skriva i lugn och ro utan att hon drar mig i kläderna och gnäller så är jag nöjd. Sen får hon röja bäst hon vill. :)

Jag sitter och läser mina bloggar som jag följer. Och idag var det några stycken att läsa.  Skönt att bara sitta och ta det lugnt. Jag hoppas denna dagen blir bättre än dagen igår, det som är bra är ju att det redan varit annorlunda idag. Vaknade inte till en massa oväsen och huvudvärk. Fick sms från Osama som verkade väldigt glad idag.    Hoppas det fortsätter så.

Nej hörrni, nu ska jag läsa vidare på lite bloggar och dricka mitt kaffe. A new day has come :)

Kramar

Vaknade med  bultande huvudvärk idag. Till ljudet av borrmaskiner och hammare. Helt fantastiskt. .. *Not*

Det finns nog inget värre än att bli väckt av en massa oväsen som orsakar huvudvärk under sömnen, och som sen när man vaknar får huvudet att kännas som det ska sprängas vilken sekund som helst. Vet ni vad jag snackar om?

Onsdag idag. Jag tycker att tiden bara flyger iväg. Snart sitter man i bilen på väg tillbaka till snacket, ögonen i nacken och det faktum att alla vet vem man är. Inget privat där inte , men men...  Det ska ändå bli skönt på något sätt att komma hem till allt & alla jag är van vid. Förutom de som ska snoka i andras liv då såklart. Dom skulle jag hellre leva utan, men så är det ju. I små samhällen som Hova finns det inte mycket att göra åt saken, alla snackar. Tror de är bättre än alla andra men de har fullt av lik i sina garderober. Dom är bara för fega för att visa att de oxå kan fela.

Åh,kluvna känslor inför fredag. Samtidigt som jag vill hem så vill jag vara kvar här, dock vet jag att det inte går. Jag saknar de där hemma och känner att jag har varit borta länge nog men samtidigt skulle jag gärna stanna en vecka till. För att den sista augusti har Osama inte längre ett eget boende här i Stockholm. Vilket innebär att vi kanske inte kommer att ses lika  lätt/ofta som vi nu kunnat göra.

Duty calls....See ya

Kramar